Fidias Zeusstaty

Den stora statyn, överdragen med guld och elfenben, som föreställde gudarnas konung Zeus, restes på 430-talet f.Kr. i det viktigaste templet i den grekiska staden Olympia, som var grekernas religiösa centrum.

Detta enorma och praktfulla tempel byggdes redan på 500-talet och byggarbetet leddes av en lokal arkitekt vid namn Libon. Templet gjordes mycket storslaget – till exempel var båda kortsidorna prydda med skulpturer av marmor från ön Faros i Egypten. Zeustemplet är en av de mest representativa byggnaderna för den grekiska tidiga klassicismen (480–450), och i synnerhet dess tempelreliefer anses vara de mest betydelsefulla från sin tid.

Zeusstatyn gjordes av skulptören Feidias från Aten, den mest framstående av den grekiska klassicismens (450–400) bildhuggare. Zeusstatyn var den största statyn som var placerad inomhus i antikens Grekland.

Den brittiske arkeologen John Romer har konstaterat att det mest förunderliga med templet inte var dess storlek utan dess dimensioner. Det grekiska templet skulle således ha skapats som en helhet som i sig uttryckte något som var överordnat människan. Romer menar att man genom att betrakta vilka dimensioner Parthenon på Akropolis i Aten har, kan få en uppfattning om vilka dimensioner Zeustemplet i Olympia hade, samt om dess balans och harmoni som påverkar människans sinne. Fidias gjorde Athenestatyn i Parthenon tio år innan Zeusstatyn, och den kan man skaffa sig en uppfattning om än idag. I Nashville i Tennessee finns nämligen en rekonstruktion av Athenestatyn i naturlig storlek. Statyn som står på dess handflata är lika stor som en vuxen människa. Enligt Romer väcker en staty av den storleksordningen respekt, fruktan, förvåning – en gudomlig upplevelse. Också Filon från Byzantion skrev om Zeusstatyn: ”Andra [underverk] högaktar vi, men Zeus dyrkar vi.”

Under fjärde århundradet hade den kristna världen erövrat Olympien. De olympiska spelen som hölls till Zeus ära förbjöds och Fidias verkstad gjordes om till en kyrka. När floden slammade igen begravdes så småningom först Fidias verktyg och till slut hela verkstaden i dyn där de bevarades för eftervärlden och senare grävdes fram.

En staty i de Olympiska spelens hemstad

Staden Olympia var centrum för Zeusdyrkan. Också de Olympiska spelen hölls ursprungligen där till Zeus ära, de första år 776 f.Kr. De var först avsedda som stadens egna idrottstävlingar, likt de som hölls också i många andra städer, men redan på 600- och 500-talen hade de blivit så populära att både idrottsmän och publik reste dit från alla delar av den grekiska världen. Olympiska spel hölls således i flera århundraden innan Zeustemplet och Zeusstatyn byggdes.

Legenden berättar att bildhuggaren Fidias blivit tvungen att gå i landsflykt från sin hemstad Aten på grund av en förskingring han begått. Man vet dock inte om denna historia är sann. Fidias var en god vän till statsmannen Perikles som beskylldes för förskingring, och det är möjligt att de här två männen och historierna har blandats samman. Eller så gjorde de det tillsammans. I övrigt var Fidias en mycket aktad konstnär och det var han som förverkligade och eventuellt även ledde det byggprojekt som Perikles inledde på Akropolis i Aten. Det antas att det även var han som ledde arbetet med att göra skulpturerna till Parthenontemplet.

I undersökningar som gjorts på 1900-talet har arkeologer fått fram mer information om Fidias. I närheten av Zeustemplet hade han en verkstad som hade samma form och samma storlek som templets viktigaste rum. Statyn är således gjord i ett utrymme som hade samma dimensioner som det utrymme där den skulle komma att placeras. Verkstaden var också planerad så att den inte bara var av samma storlek som det rum i templet där statyn skulle stå, utan den var också placerad på samma sätt i förhållande till solen så att Fidias hela tiden kunde se hur ljuset föll. Verkstadens existens påvisar också att templet användes som normalt under hela den tid som det tog att göra statyn, och att arbetet med den inte störde ceremonierna i templet. Bitar av ateniensiska lerkärl har hittats i verkstaden, vilket tyder på att Fidias till sin hjälp hade en hel arbetsgrupp från Aten. I vilket fall som helst fick Fidias hjälp av sin sonson Panaios som var konstmålare. I bottnen på en trasig lerkruka som hittats vid undersökningar, finns inskriptionen: ”Jag tillhör Fidias”. 

Fidias verkstad är numera ett museum där man kan se bitar av det material som använts till Zeusstatyn, andra föremål och verktyg, såsom bildhuggarmejslar, borrar, formar och en juvelhammare. Det är förbluffande hur små dessa är, vilket vittnar om att arbetet i mångt och mycket bestått av att göra mycket detaljrika avbildningar. Antikens största staty gjordes med likadana verktyg som smyckessmeder använder.

En trästaty övertäckt med guld och elfenben

Man vet att Fidias Zeusstaty restes någon gång mellan 435 och 432 eftersom Fidias dog redan 432 f.Kr. Statyn var ca 13 meter hög. Den föreställde Zeus sittande på sin tron med ett bevingat väsen föreställande seger i sin högra hand och i sin vänstra hand en spira med en örn. Samtida beskrivningar anger att Zeusstatyns huvud nådde nästan ända upp till templets tak. Man försökte göra statyn så vacker och sirlig som möjligt. Den tog 8 år att göra. 

Statyn gjordes med så kallad chryselephantinos-teknik. Det innebär att statyns stomme gjordes av trä och sedan bekläddes med andra material: Zeus kropp var av elfenben och hans kläder och tron av guld. Fidias använde samma teknik också till Athenestatyn i Parthenon. 

Det berättas att Zeusstatyn hade på sig en gyllene mantel som pryddes av djur och liljor, en olivkrans av guld på huvudet och sandaler av guld på fötterna. Också tronen var rikt smyckad. Övre delen av den pryddes av statyer som representerade de tre gudinnorna och de tre årstiderna (vintern, våren och sommaren; grekerna kände inte till hösten). Bakom och ovanför huvudet på Zeus samt vid hans fötter fanns bilder på sfinxer och dansande segergudinnor samt en bild av tvillinggudarna Artemis och Apollon. Tronens sockel var gjord av marmor och pryddes också den av gudabilder och guldlejon. Framför statyn fanns ett räcke som smyckades av målningar gjorda av Fidias brorson Panaios.

Framför statyn, utanför räcket, fanns en fördjupning kantad av svart marmor, som fylldes med glänsande olivolja. Den här överraskande detaljen hade två funktioner: den förhindrade att statyns yta av elfenben torkade ut och sprack och reflekterade samtidigt ljus på statyn. I tempelcellan fanns nämligen inga fönster utan ljuset kom in dit bara genom dörren och genom ett mindre rum på östra sidan.

Vart försvann statyn?

Även om Fidias Zeusstaty var ett stort underverk under sin tid, vet man mycket lite om vad som hände med den sen. På 1800-talet hittade arkeologer för första gången rester av Zeustemplet i Olympia och tack vare de arkeologiska utgrävningarna har man delvis kunnat rekonstruera templet. Av statyn däremot har man inte hittat något mer än skärvor av de material som använts till den. Utgående från samtida beskrivningar och resenärers texter vet man dock i stora drag hur den såg ut. Det finns till exempel anteckningar från när statyn reparerades på 200-talet f.Kr. 

I vissa källor anges att statyn till slut plundrades på allt värdefullt och därefter lämnades att förfalla. Åren 523 och 551 e.Kr. drabbades området där Olympia ligger av svåra jordskalv som förstörde själva templet. Under senare tid drabbades staden också av otaliga svåra översvämningar som ledde till att ruinerna begravdes under tjocka lager av slam.

Enligt en annan historia skulle Zeusstatyn ha förts till Konstantinopel omkring år 394 e.Kr. där den skulle ha förstörts i en brand knappt hundra år senare. Statyns stomme var gjord av trä så en brand skulle verkligen ha förstört den totalt. Dessa berättelser har dock väckt ett visst tvivel bland forskarna eftersom det skulle ha inneburit att den kolossala 13-meter höga och otroligt tunga statyn med sin marmorsockel skulle ha transporterats från Olympia till Konstantinopel i ett stycke och med yttersta försiktighet för att ytan av elfenben och guld inte skulle komma till skada. Historien berättar inte hur detta skulle ha gått till.

Den mest kända uppfattningen om statyns öde är dock att Zeus skulle ha transporterats till Konstantinopel där den råkade i händerna på de kristna. Historien berättar att statyn flyttades till en kristen eunucks palats där han även samlat på sig andra hedniska konstskatter. Där stod Zeus i 60 år tills statyn förstördes i en brand.

Fidias Zeusstaty har liksom de andra försvunna underverken, avbildats under olika tider genom målningar och teckningar. Även om de som sett statyn skrev mycket om den och hur den såg ut så kunde de inte berätta för eftervärlden vilken stilriktning Fidias hade använt när han planerade statyn. Om Fidias har sagts att hans konst var som bäst när han gjorde gudabilder – och det var säkert därför som han valdes till den här uppgiften. Det ryktas att utmärkande för hans bilder var en avlägsen, majestätisk karaktär. Det har sagts att då Fidias skapade gudabilder skapade han samtidigt en ny människobild. Huruvida detta stämmer är dock svårt att avgöra eftersom inga av Fidias verk har bevarats i original.

Enligt legenden har dock Zeus anletsdrag på sätt och vis bevarats i de tidiga Kristusavbildningarna i Bysans kyrka. Zeus hade förkroppsligat det gudomliga i tusen år så det var bara logiskt att den nya gudabilden fick samma anletsdrag. Den östliga kristendomen var mycket konservativ gällande sina bildliga framställningar så den modell som en gång skapats blev bestående. Kristus anletsdrag på till exempel ikoner härstammar således i själva verket från Fidias Zeusstatys anletsdrag.

Zeus var utan tvekan ståtlig och imponerande. Den grekiske filosofen Dion Chrysostomos skrev under första århundradet e.Kr. så här: ”Även den som har genomlidit själskval och genomgått sitt livs största sorger och olyckor utan sömn och vila, glömmer människolivets misär och fasa då han står inför denna staty”

Vem var Zeus?

I den grekiska gudavärlden var Zeus överguden, himlens och åskans gud som regerade över väderleken och var kung över de övriga gudarna. Zeus bodde på toppen av det tre kilometer höga Olymposberget som delvis var täckt av snö och som från marken betraktat oftast höljdes av moln. Därför var det lätt att föreställa sig att Zeus fanns där bakom molnen och slungade iväg blixtar. 

Eftersom Zeus var gudarnas konung regerade han över de andra gudarna. Han hade sådan kraft och makt som ingen av de andra gudarna hade. En liknande övergud som regerar över väderleken finns också i många andra indoeuropeiska folks gamla religioner. Till exempel i den skandinaviska asatron fanns en motsvarande mäktig vädergud, Tor. Världsherraväldet har sedan delats upp mellan de övriga gudarna, vanligen övergudens syskon eller barn, i lämpliga förhållanden: till exempel Zeus bror Poseidon härskade över haven och hans bror Haades över underjorden. 

Zeus fru var hans syster Hera. Också för henne byggdes överdådiga kultplatser, bland annat ett enormt tempel på ön Samos. Ingen annan likvärdig fru hade hittats för den högättade Zeus än hans syster, men eftersom Zeus var beredd att beundra även andra vackra gudinnor, ställde syskonens parförhållande till med alla möjliga sorters svartsjukedrama i gudafamiljen. Hos romarna motsvaras de av gudarna Jupiter och Juno. 

Varför är Fidias Zeusstaty ett annorlunda underverk?

Man har antagit att de flesta av världens sju underverk har valts för att de representerar en ny byggnadsstil eller ett nytt tankesätt eller båda två. Fidias Zeusstaty är ett undantag. Den representerar ett klassiskt verk från den klassiska perioden i antikens Grekland och hänger ihop med den traditionella grekiska gudatron. Till skillnad från till exempel Artemisgudinnan i sitt eget tempel i Efesos, var Zeusskulpturen gjord helt i enlighet med rådande uppfattning.

För det andra var Fidias Zeusstaty det enda av underverken som låg, inte bara i det gamla Grekland, utan dessutom i en av dess viktigaste städer. Även om det står klart att det var grekerna som valde ut underverken så har de valt ut dem från olika delar av de hellenistiska rikena, och bara tagit med det här ena från sitt ursprungliga hemland.