Mausoleet i Halikarnassos

 

Mausoleet i Halikarnassos (forngrek. Μαυσωλεῖον τῆς Ἁλικαρνασσοῦ, Mausōleion tēs Halikarnassū) d.v.s. Mausoleion eller Mausolleion (forngrek. Μαυσωλεῖον, Mausōleion; lat. Mausolaeum) var ett mausoleum under antiken i Halikarnassos i Mindre Asien, nuvarande Turkiet.

Mausoleet i Halikarnassos låg i det som idag är Bodrum, en hamnstad som ligger mittemot den grekiska ön Kos. Det byggdes för kungen av Halikarnassos, Mausollo eller Mausoleion, år 352 f.Kr. Begreppet mausoleum för gravmonument har härletts från hans namn. Numera kan både en separat gravbyggnad eller någon del av en byggnad kallas för mausoleum.

Mausoleet stod på sin plats så länge som 1600 år men till slut rasade det samman av ett jordskalv på 1300-talet. De kvarvarande ruinerna försvann från sin plats då riddare från Johanniterorden som var ute på korståg, av mausoleets stenblock byggde en fästning i hamnen i Bodrum. Den fästningen står fortfarande kvar och bland stenblocken i den kan man urskilja marmorblock som hört till mausoleet.

Delar av statyer och friser som grävts ut ur mausoleets ruiner visas upp på British Museum i London. Den engelske arkeologen C. T. Newton hittade de flesta av dem under åren 1856–1858.

Av själva mausoleet har på dess ursprungliga plats bara ingången till Mausollos gravkammare bevarats. Men efter att det som fanns kvar av det hade undersökts och olika rekonstruktioner började bli kända i Europa och Nordamerika på 1800-talet, blev det på modet att bygga mausoleer till exempel för bankirer och andra förmögna personer, om än i mycket mindre skala än Mausoleet i Halikarnassos. När man byggde dem tog man efter antikens arkitektur och använde gärna bildhuggare för att göra utsmyckningar precis som i Mausollos fall. För dem togs dock också influenser från senare konststilar, allt enligt vilken smak den som lät bygga dem hade.

 

Vem byggde och varför?

I Anatolien, alltså det som idag är Turkiet, i staden Sardes som låg i riket Lydien där kung Krösus var den sista regenten, fanns verkstäder där pengar uppstod. Där lärde man sig att rena guld. Redan tidigare kunde man samla upp guld ur marken och smälta ner det till en massa som dock innehöll mycket andra metaller och orenheter. I Sardes upptäckte man att man kan hetta upp tunna smidda skivor av guld i krukor tillsammans med salt för att få alla andra ämnen att lossna. Rent guld blev ett ämne vars värde alltid var detsamma. Guldpengar med en bild av gudinnan på möjliggjorde den moderna ekonomins uppkomst, där varor inte byts mot varor utan föremålens eller arbetets värde mättes i en separat enhet.

Pengar inverkade också på underverkens uppkomst. Mausollos var ståthållare (satrap) över området Karien i sydvästra delen av Anatolien. Området som idag hör till Turkiet hörde då till Persien, där kungarna Artakserkses II och III regerade under Mausollos tid, och det var indelat i olika provinser där satraperna var ståthållare. Deras viktigaste uppgift var att ansvara för skatteuppbörden, men den mäktige Mausollos förenade också hela Kariens område och utvidgade sin makt till Joniens kust och närbelägna öar.

I början av sin regentperiod bodde Mausollos i Mysala men år 359 f.Kr. flyttade han till kusten till Halikarnassos. Regenten ville ha sitt administrativa centrum vid kusten eftersom det var där de bästa förutsättningarna att driva handel fanns. Och som brukligt var blev kungens bostadsort huvudstad. Mausollos planerade om hela staden och började där bygga ett gravmonument åt sig själv som planerades av en grekisk arkitekt. Mausoleet i Halikarnassos kunde alltså byggas tack vare pengarna.

Mausollos dog redan 353 men hans änka (och syster) och efterföljare Artemis fortsatte bygget. Artemis hann dock inte bygga mycket på mausoleet för han dog också redan efter två år. 

Den halvfärdiga byggnaden var dock så fin och så mycket arbete hade lagts ned på att planera den att man ville färdigställa bygget. Den romerske historikern Plinius den äldre har konstaterat att byggnaden färdigställdes, därför att arkitekterna som planerat den hade bestämt att den skulle bli ett minnesmärke över deras konst och storhet.

Hur såg det ut?

Ingen vet exakt hur Mausoleet i Halikarnassos såg ut. Därför har det genom tiderna ritats och målats otaliga bilder av det, som har varit mycket olika varandra. Gemensamma drag för alla de bilder som gjorts senare är trappor, en sockel, en pelargång, ett tak som smalnar av mot toppen likt en pyramid och en statygrupp på toppen.

Så mycket information om det och delar av det har dock bevarats att man kan dra några slutsatser. 

Mausoleet var ca 45–50 meter högt, övertäckt med marmor och mycket rikt utsmyckat. Det planerades av en grekisk arkitekt vilket vittnar om Mausollos moderna och fördomsfria tankegångar. Till arkitektens (eventuellt var de två, Pytheos och Satyros) hjälp värvades inte mindre än fyra ledande grekiska skulptörer: Skopas (enligt Plinius gjorde han östra sidan), Bryaksis (norra sidan), Timotheos (södra sidan) och Leokhares (västra sidan), som skulle ansvara för att smycka byggnaden med skulpturer. Enligt Plinius fanns det ännu en femte, Pythis, som gjorde skulpturen av ett fyrspann på mausoleets tak.

Det speciella med mausoleet var hur otroligt detaljerat gjort det var. Utgående från de bitar som bevarats har man kunnat konstatera att var och en av friserna in i minsta detalj var mycket noggrant skulpterade och uttänkta för att utgöra en del av helheten. Det var alltså ingen tillfällighet att Pytheos ansågs vara en ytterst genial arkitekt.

En annan av mausoleets specialiteter var de tidiga grekiska realistiska porträtten – som alltså var bilder av människor och inte av gudar. Deras budskap till betraktaren var: ”det här skulle kunna vara ni".

Längst ner på byggnaden fanns en trappa och ovanpå den en hög fyrkantig underbyggnad vars sidor var 33 och 38,7 meter långa. Först ovanpå den här underbyggnaden fanns cella d.v.s. den egentliga helgedomen. Den var omgiven av en pelarrad med 36 stycken joniska pelare. Mausoleets tak var format som en pyramid och Plinius visste berätta att det hade 24 trappsteg och att den översta platån smyckades av en massiv skulptur som föreställde en kapplöpning och som också omfattade statyer av Mausollos och Artemisia. Statyn av Mausollos har bevarats och bara den är ca 4 meter hög, vilket ger en hänvisning om hur stor hela skulpturen måste ha varit.

Plinius den äldre ansåg således att var och en av de grekiska skulptörerna gjorde en av de fyra väggarna. Därmed skulle mausoleets alla fyra väggar ha varit separata konstverk av olika konstnärer. Senare forskare har dock bedömt att väggarna utgjorde en helhet som åtminstone var planerad som en sammanhängande helhet.

Utöver ingången till gravkammaren som fortfarande står kvar, har även andra skulpturer bevarats från Mausoleet i Halikarnassos, men man vet inte var de ursprungligen varit placerade. Man vet inte heller på vilken sida eller var i själva konstruktionen som mausoleets egentliga ingång fanns.

De delar som bevarats, och som numera hör till British Museums samlingar, är lejonskulpturer och delar av tre friser, varav en föreställer kapplöpningar (tydligen en av kungaparets favorithobbyer!), en annan strider mot kentaurer och den tredje strider mellan greker och amazoner.
 
En fris är inom den klassiska arkitekturen den mittersta delen av ett entablement, d.v.s. bjälklaget, som ofta är smyckat med reliefer. Relief = en bild skulpterad på ett plant underlag där figurerna antingen är nedsänkta i bakgrunden eller upphöjda från den.

Man vet med relativ säkerhet att frisen som föreställer kapplöpningen har löpt runt cellan på insidan av pelarraden och att någondera av de andra har löpt runt övre kanten av underbyggnaden vid pelarnas bas. Var den tredje frisen har suttit är forskarna konstant oense om. Lejonskulpturerna är imponerande men ingen kan med säkerhet säga var deras platser på mausoleet har varit. 

En viktig del som har bevarats är statyn av Mausollos. Det är en av de tidigaste bevarade verklighetstrogna avbildningarna. Mausollos är avbildad i en avslappnad vilande ställning och hans drag har avbildats med en naturlig strävhet: tjocka läppar, kraftiga ögonbryn, tjock hals, yvigt hår och skägg. Även om skulptören som gjorde statyn var grek har han mycket verklighetstroget förevigat Mausollos för eftervärlden, och inte genom att stilisera och förädla vilket var kutym bland antikens mästare. 

Samtida källor har berättat att på långt håll såg det ut som om mausoleet svävade i luften ovanför staden. Detta intryck berodde antagligen på den höga underbyggnaden under pelarraden. På kortare avstånd såg det ut som om pelarradens golv var bas till hela byggnaden. 

Vad har det här med Alexander den store att göra?

Vid första anblicken inte alls, för Alexander den store föddes först då Mausoleet i Halikarnassos byggdes. Alexander den store, kung av Makedonien, var dock en av de mest enastående av antikens fältherrar och erövrade bland annat Persien och Egypten och avancerade långt österut, ända bort till Indien. Han byggde upp en enorm armé, grundade nya städer (bl.a. Alexandria i Egypten som kom att bli ett framstående kulturcentrum) och befolkade de erövrade områdena med greker. 

Man räknar att Hellenismen, som är en tidsepok då den grekiska kulturen spreds i Medelhavsområdet och Mellanöstern, ända bort till Egypten och Indien, började i och med Alexander den stores död 323 f.Kr. Tidsepoken tog slut senast år 30 f.Kr. då Rom erövrade det sista självständiga hellenistiska kungadömet.

Hellenismen var hur som helst en tid av enorm grekisk kulturell expansion och samtidigt en period då den grekiska kulturen genomgick kraftig förändring i och med starkt inflytande från syd och öst. Hellenismen genomsyrade också hela den romerska kulturen och konsten. Därigenom kom antikens kultur att genom den romerska kulturen lägga grunden för västerländsk konst under medeltiden och modern tid. 

I Mausoleet i Halikarnassos kan man se tecken som tyder på detta, trots att det stod färdigt redan flera årtionden innan Alexander den store började med sina erövringar. Till exempel:

 

1. Minst fem toppförmågor inom sina egna områden inkallades för att planera mausoleet. Varför? Fanns det inte i hela stora Persien kompetenta arkitekter som kände till den egna kulturen? Tydligen ville man ha något nytt och speciellt i och med att främmande influenser inom arkitekturen blivit något man beundrade istället för att ta avstånd ifrån.
2. Grekerna hade inte för vana att bygga ståtliga gravmonument. Det här var en österländsk sed som var främmande för dem. De förstod inte varför man skulle göra sig så mycket besvär för att minnas vanliga dödliga. Trots det byggde grekerna mausoleet till ett monument över sin egen konst, förklarar Plinius. De var således stolta över sitt arbete, trots att det i deras kultur inte var kutym att visa respekt för de döda på motsvarande vis.
3. De grekiska fackmännen förde med sig nya influenser från Halikarnassos till hemlandet: en ny människosyn och ett nytt område inom arkitekturen. Gränserna mellan kulturerna började suddas ut.
4. Att välja greker för att planera en så här viktig byggnad främjade relationerna mellan länderna – i synnerhet handelsförbindelserna.