Hoppa till innehåll

Fyrtornet på Faros

 

Fyrtornet på Faros (forngrek. ὁ Φάρος Ἀλεξανδρεύς/Ἀλεξανδρινός, ho Faros Aleksandreus/Aleksandrinos; lat. Pharus Alexandrinus eller Turris Pharia) var det första kända fyrtornet i världen och det byggdes i början av den hellenistiska perioden på ön Faros som låg utanför staden Alexandria i Egypten. Fyrtornet färdigställdes omkring år 285 f.Kr. och det var 120 meter högt. Fyrtornet på Faros stod kvar i över tusen år, så av världens sju underverk klarade det sig tredje längst, efter Cheopspyramiden och Mausoleet i Halikarnassos.

En praktfull stad vid en farlig kust

 

Efter att Alexander den store erövrat stora områden och spridit den grekiska kulturen i hela riken i Medelhavsområdet och långt österut var det hans efterföljarens uppgift att försöka regera över den nya världen och hålla ihop den. Detta var ingen lätt uppgift i och med att många slags konflikter, krig, statsförbund och försök att erövra områden drabbade de av Alexander erövrade områdena redan under nästa generation. 

Egypten var en av de stater som tidigt var framgångsrika under den hellenistiska perioden, detta tack vare två visa regenter som utvecklade riket skickligt och handlingskraftigt efter Alexander den stores tid. Faraon Ptolemaios I Soter regerade åren 305–285 f.Kr. Han var en av de bästa diadocherna. Hans son, faraon Ptolemaios II Filadelfos, regerade under åren 281–246 f.Kr. varav de första åren tillsammans med sin far. 

Alexander den store grundade kuststaden, som efter honom döptes till Alexandria, år 331 f.Kr. Staden var alltså ännu ny då fyrtornet på Faros byggdes, men tack vare sitt centrala läge lockade den till sig köpmän och blomstrade snabbt upp. Även konstnärer och vetenskapsmän intresserade sig för Alexandria. Bland andra filosofen, matematikern och astronomen Arkimedes, som är mest känd för Arkimedes princip, som beskriver vad som gör att ett föremål flyter, samt matematikern Euklides från Alexandria, vars läror inom geometri och talteori är kända än idag, bodde i Alexandria.

Ptolemaios grundade världens första vetenskapliga forskningsinstitution i Alexandria - Mouseion, d.v.s. ett tempel för muserna. Ordet museum härstammar från Ptolemaios Mouseion där man forskade inom fyra vetenskapsområden: litteratur, matematik, astronomi och medicin. I staden fanns också världens första kända bibliotek som omfattade omkring 400 000 band, över 90 000 olika böcker. Med hjälp av allt detta utvecklades Alexandria till hela den grekiska världens centrum inom såväl handel som vetenskap och konst. I själva verket var Alexandria en stad av framgångsrika invandrare. De som bosatte sig där var människor som kommit från andra delar av Grekland och inte i första hand egyptier. På så sätt utvecklades en mångkulturell stad som var öppen för utveckling, men som var mer grekisk och ”global” än traditionellt egyptisk.

Sjötrafiken till hamnen i Alexandria var naturligtvis mycket livlig: fartyg av alla storlekar behövde kunna komma in i stadens hamn. Den ökande fartygstrafiken behövde bättre vägledning än fyrtornens föregångare, facklor som var placerade på någon typ av pelare, kunde erbjuda. Ptolemaios ville låta bygga ett fyrtorn som skulle förbättra säkerheten och som samtidigt skulle vara ett monumentalt landmärke invid den snabbt växande staden. Det var mycket svårt att segla längs kusten vid Alexandria. Vattnet var långgrunt och fyllt av farliga strömmar. Det sägs att inga tecken på staden syntes vid horisonten innan fartygen var helt inpå den. Därför hjälpte redan ett torn sjöfararna att hitta kusten.


En gigant av sin tid

 

Man beslöt att uppföra fyrtornet på den lilla ön Faros som låg precis mittemot Alexandria. Byggarbetena inleddes under Ptolemaios I tid, ca 297 f.Kr. och färdigställdes i början av Ptolemaios II regentperiod ca år 285 f.Kr. Det antas att fyrtornet planerades av arkitekten Sostratos från Knidos som kom från staden Knidos som ligger i det som idag är Turkiet. Men den här informationen har inte kunnat bekräftas. I antikens källor berättas att byggprojektet i sin helhet kostade 800 talent. 

Fyrtornet var omkring 120 meter högt och det sägs att ljuset från det kunde ses från havet på 50 kilometers avstånd. I vissa källor anges höjden till 135 meter men detta anses vara en överdrift. Fyrtornet har drabbats av samma fenomen som så många andra av världens sju underverk, nämligen att eftervärlden har velat göra dem ännu mer förunderliga än de i verkligheten var. Dessa extra påhittade 15 meter skulle egentligen inte ha behövts eftersom fyrtornet redan i sin verkliga storlek var en enorm gigant som fick segelfartygen att se ut som leksaksbåtar när de seglade förbi det. Fyrtornets enorma storlek framhävdes ytterligare av att Egyptens kust var låglänta deltaområden utan berg eller andra höga landmärken att jämföra det med. 

En sägen berättar att det på toppen av fyrtornet skulle ha funnits ett stort förstoringsglas som kunde användas för att bränna fientliga fartyg redan ute på havet. Men något sådant fanns inte i verkligheten.

Man är idag relativt eniga om hur fyrtornet på Faros såg ut eftersom mycket information om det finns bevarad. Såväl antikens greker som romarna och araberna hann göra anteckningar om fyrtornet som stod på sin plats i ett helt årtusende. Bilder av det finns också på mynt och som dekoration på bland annat lyktor av lera.

Vidare använde romarna fyrtornet på Faros som förebild då de byggde ett fyrtorn i provinsen A Coruña vid Spaniens nordvästra kust på 100-talet e.Kr. Det fyrtornet som kallas Herkulestornet är idag det äldsta fyrtornet i världen som fortfarande står kvar. Det är en mindre variant av fyrtornet på Faros, 50 meter högt, d.v.s. ungefär hälften så högt som det på Faros, men i övrigt i huvuddrag likadant.

En miniatyrmodell av fyrtornet på Faros, ca 50 km öster om Alexandria, har också bevarats. Den är tio gånger mindre än originalet och har byggts som minnesmärke på ett gravvalv. Där kan man se hurdant fyrtornet på Faros var till sin konstruktion. Den har dock ingen lykta eller skulpturer, åtminstone inte nu längre. 


Ett fyrtorn med flera lager på varandra

 

Fyrtornet på Faros påminde lite om en tårta med flera lager ovanpå varandra. Det bestod av tre våningar eller lager ovanpå varandra som blev mindre ju högre upp man kom. Det understa lagret var fyrkantigt, omkring 60–70 meter högt och alla sidorna var omkring 30 meter långa. Det mellersta lagret var åttkantigt och drygt 30 meter högt. Dessa lager smalnade båda av lite i riktning uppåt och de hade fönster. Konstnärer som har avbildat fyrtornet under senare tid har ganska frikostigt lagt till fler lager och därmed finns bilder av fyrtornet på Faros där det har så många som tio lager. Detta stämmer dock inte överens med samtida källor.

Det översta lagret var ett runt och smalt torn som i vissa rekonstruktioner omgavs av en pelarrad. Taket var eventuellt konformat och på toppen av det fanns en stor staty som troligen föreställde havsguden Poseidon. Det finns ingen detaljerad information om hur taket, Poseidon och hettan från lyktan fungerade ihop. 

Fyrtornet var också utsmyckat med andra skulpturer som föreställde olika havsväsen. De var placerade på taket till första lagret, i hörnen på de ställen där andra lagrets åttkantiga form lämnade utrymme. 

Det allra viktigaste med fyrtornet på Faros var förstås lyktan som fångade sjöfararnas uppmärksamhet redan på tiotals kilometers avstånd. Inne i byggnaden fanns trappor som ledde upp till lyktan i toppen. Källorna anger inte exakt hurdant bränsle som användes i lyktan men troligen var det någon form av mineralolja. I lyktan fanns en stor polerad reflekterande skiva av brons som riktade ljuset ut till havs och kastade det tillbaka. 

I likhet med flera av de andra underverken föll fyrtornet på Faros till slut offer för ett jordskalv, i detta fall ett som ägde rum år 796 e.Kr. Man försökte bygga upp fyrtornet igen men det lyckades inte speciellt bra och när det sedan kom fler jordskalv förstördes det igen. Skadorna ledde med tiden till att fyrtornet förföll men ruinerna fick ännu stå kvar ganska länge. Först på 1470–80-talen utnyttjade den egyptiske mamluksultanen Qa'itbay det som fanns kvar av fyrtornet för att bygga en fästning som bar hans namn. Inne i fästningen på Faros finns en moské som är byggd på fyrtornets grund. Den är inte riktad mot Mecka som de flesta moskéer utan mot alla väderstreck som ett fyrtorn.

Mamluker = soldatslavar i islamiska stater på medeltiden.


Varför är fyrtornet på Faros ett annorlunda underverk?

 

Fyrtornet på Faros var det sista att byggas av världens sju underverk och därför är det modernare än de andra. 

Då fyrtornet byggdes var byggnadstekniken mer utvecklad än då de tidigare underverken byggdes. Det byggdes under en tidsperiod då vetenskapen gjorde stora framsteg i snabb takt – och utanför den stad där vetenskapens bedrifter var som störst. I Alexandria presenterades till exempel nya och mer exakta teorier om jordens rotation och man forskade till och med om ångkraft, även om det inte ansågs nödvändigt att utveckla den. Detta eftersom det fanns tillräckligt med billig arbetskraft för alla uppgifter som krävde fysisk styrka. 

Och om man behövde kunskaper inom matematik, fysik eller filosofi för att bygga fyrtornet så fanns de tillgängliga på nära håll.

För det andra så är fyrtornet det enda av underverken som är planerat enbart för ett profant och praktiskt ändamål.

Alla de andra var gudabilder, minnesmärken över de döda eller byggda på grund av något ståtligt och vackert minne. Fyrtornet hade en helt vardaglig funktion för storstadens fartygstrafik och var en ny erövring inom sitt område. Grekerna hade visserligen redan länge använt pelare med en eld på toppen för att dirigera sjötrafiken men fyrtornet på Faros var den första riktiga byggnaden som var uppförd just för att signalera till fartygen.


Vad förenar...

 

Mausoleet i Halikarnassos och fyrtornet på Faros

Båda två byggdes för handelsändamål. Mausoleet var en del av den moderna handelsstadens moderna stadsbild och fyrtornet behövdes för att trygga den livliga handeln i Alexandria.
 

Fidias Zeusstaty, kolossen på Rhodos och Artemistemplet

De hängde alla ihop med gudsdyrkan och hade kopplingar till den tidiga kristendomen.

 

´